Kiev: Tvåspråkig elit går över till endast ukrainska | Latest International Breaking News

Kristina Berdynskych hade alltid kunnat ukrainska. Men som journalist skrev hon på ryska. Marknaden var större.

– Jag levde mitt liv fifty-fifty på ukrainska och ryska. Om någon tilltalade mig på ryska svarade jag på ryska. Tilltalades jag på ukrainska svarade jag på ukrainska. Det var lätt. Jag var bekväm, säger hon.

Berdynskych tillhör den urbana och intellektuella ukrainska elit som länge varit tvåspråkig ukrainsk–rysk, men nu medvetet övergår till enbart ukrainska. Även den här intervjun gör vi på ukrainska – vi har bytt språk. Fram till det ryska anfallskriget mot Ukraina 2022 var Kristinas och mitt gemensamma språk ryska.

– Efter att kriget började insåg jag att jag inte längre har rätt att vara lat. Jag måste jobba för att ukrainskan ska bli mitt första språk, att jag ska börja tänka på ukrainska. Vi måste tänka på landets framtid, på hur vår kultur och vårt språk ska överleva.

Kristina har vänner som fortfarande talar ryska.

– Det är okej för mig. Men jag svarar dem alltid på ukrainska.

Vilket språk tänker du på?

– Jag funderar inte över vilket språk jag tänker på. Men jag tänker nog på båda.

På restaurangerna i Kiev inleder personalen alltid på ukrainska. Det är inte nytt – enligt språklagen från 2019 får man bara tala ukrainska inom servicebranschen. I Kiev, en stad som fram till Majdanrevolutionen 2014 var övervägande ryskspråkig, betydde det förändring.

Verkligheten är ändå flexibel. Servitörerna övergår ofta till ryska om de märker att man använder många ryska ord i sin ukrainska. Det är med andra ord oklart hur lagen egentligen är tänkt att fungera.

När jag frågar OIha, en servitris på den populära (ursprungligen ryska) kedjan Evrazija, vad hon anser om språklagen säger hon att hon inte vet.

– I alla länder finns en lag om att man ska ge service på ett visst språk.

Jag upplyser henne om att någon sådan lag inte existerar i till exempel Sverige. Olha rycker på axlarna.

– Ärligt talat vet jag inte vad det står i vår lag. Jag har inte läst den.

Den största förändringen i Ukraina vad språklagen beträffar kom redan tre år före kriget, år 2019. Då röstade parlamentet igenom en lag som gjorde det obligatoriskt att använda ukrainska inte bara inom myndigheter och statliga verk, utan också inom medier, servicebranschen och reklam och politiska partier. Samtidigt ökar hela tiden andelen personer som kallar sig ukrainskspråkiga, framför allt efter att Ryssland anföll Ukraina.

Utvecklingen går med andra ord delvis av sig själv, men den ukrainska statsledningen anser att det inte räcker. Ryskan förblir ett konkret hot, eftersom det är språket som Putin utnyttjar för att sprida sin propaganda. Några månader efter anfallet år 2022 infördes ett importförbud mot ryskspråkiga böcker och begränsningar för att spela rysk musik i radion.

Kristina Berdynskych är medveten om att det finns många västliga länder där flera språk har officiell status. Men för Ukraina fungerar det inte, säger hon.

– Det går bra att ha flera officiella språk i Belgien, för Frankrike krigar inte mot Belgien. Och kommer knappast att göra det. Rysk propaganda tränger igenom överallt, det här handlar om vår överlevnad som land, säger Berdynskych.

Rysk propaganda tränger igenom överallt, det här handlar om vår överlevnad som land

Många utbildade ukrainare i 40-åriga Kristina Berdynskychs generation är i praktiken tvåspråkiga. Alla har läst ukrainska i skolan, Berdynskych har för sin del gått hela sin skolgång och även avlagt sina studier på ukrainska.

– Men jag talade aldrig språket annars – bara i skolan och på universitetet. Jag är född i Cherson och där talade ingen ukrainska ute i samhället, det språk vi använde var ryska. Ukrainskan var mitt andra språk. Jag kunde det flytande, men jag tänkte på ryska.

Innan Ryssland anföll Ukraina den 24 februari 2022 upprätthöll många ukrainare i praktiken en tvåspråkig vardag. Man satte visserligen sina barn i ukrainskspråkiga skolor för att säkra deras framtid, man följde lagen och talade ukrainska i alla officiella sammanhang. Men inom hemmets fyra och väggar och i många informella sammanhang i Kiev talades det ryska.

Nu har Kristina Berdynskych till och med slutat tala ryska med sin mamma.

– Under en tid var min mamma den enda person jag talade ryska med. Sedan bara beslöt jag att nu byter jag språk med henne också. Mamma hade inget emot det, tvärtom. Hon säger att hon är 75 år och det är för sent för henne att börja tala ukrainska, men hon förstår allt och ber mig ofta till exempel hämta hem böcker på ukrainska.

Debatten om ryskans framtid i Ukraina kunde utåt sett betraktas som avslutad. Putin har diskrediterat ryskan för all framtid genom sitt anfallskrig. Samtidigt finns det ukrainska journalister som fortsättningsvis jobbar på ryska, till exempel den oberoende stjärnjournalisten Dmitrij Gordon. Hans Youtube-kanal har 3,81 miljoner prenumeranter och han har inga som helst planer på att börja sända på ukrainska.

– Fler människor i världen talar ryska än ukrainska. Jag har många tittare i Kazakstan, i Centralasien, i de baltiska länderna och i USA. Jag vill nå ut till dem med information om kriget, jag vill att de ska veta vad som händer på fronten, sade Gordon i en intervju i fjol.

Gordon anser att Putin inte äger ryskan, ”liksom Franco inte ägde spanskan och Hitler inte ägde tyskan”. Han påpekar att till exempel den kända författaren Michail Bulgakov, som var född i Kiev, skrev på ryska. Men för Kristina Berdynskych är problemet just det – att Putin för sina egna syften utnyttjar den närhet som många ukrainare har känt till den ryskspråkiga kulturen.

– Det är många som frågar oss på vilket sätt Pusjkin (framstående rysk poet) är skyldig till kriget. Men i min hemstad Cherson, som var ockuperad i tio månader, hängde ockupanterna upp en massa skyltar med citat av Pusjkin. Ryssland utnyttjar sina författare för att legitimera att de stjäl våra territorier. Det är lätt att säga att den ryska kulturen är oskyldig, men Putin utnyttjar ju den själv.

Därför, anser Berdynskych, är det bättre att ryskan i framtiden saknar någon som helst ställning i Ukraina.

– Eftersom vi ofta är lata och talar ryska för att det är enklast behöver vi den här lagen med att språket även inom servicesfären är ukrainska.

Lagen om att man måste tala ukrainska även i servicebranscher har dock lett till splittring och konflikter. På Telegram delade en kvinna i slutet av oktober en video där hon skäller ut en taxichaufför för att han inte talar ukrainska. Chauffören, som har stannat bilen och bett passagerna stiga ur, blir överöst med förolämpningar. Nu cirkulerar registreringsnumret på hans bil på Telegram.

I början av november sade den ukrainska språkvetaren och före detta parlamentsledamoten Iryna Fation att soldaterna i Ukrainas legendariska Azov-bataljon inte är ukrainare, eftersom många av dem de talar ryska. Hennes egen arbetsgivare, Polytekniska universitetet i helt ukrainskspråkiga Lviv, tog avstånd från hennes uttalande. Dmitrij Gordon anklagade henne för att spela Kreml i händerna.

Den ukrainska språkliga verkligheten förblir komplex. Jag säger till Kristina att man i dag hör mycket ukrainska i Kiev, men fortfarande också mycket ryska.

– Absolut. Efter det ryska anfallet 2022 hörde man mycket mer ukrainska. Men nu verkar det som att folk har börjat slappna av och man hör mer ryska igen. Folk anstränger sig inte längre utan gör som det är bekvämast. Ryskan kommer inte att försvinna från Ukraina genast, vissa påstår det men det är helt orealistiskt. Det tar en generation till.

Läs mer från Kiev:

Anna-Lena Laurén: Livet i Kiev är långt borta från kriget – än så länge

”Vi ukrainare måste påminna världen om att vi finns”