tech2blog
Det finns en pregnant passus i Kristdemokraternas valutvärdering från i vintras. Där konstateras att partiet i valrörelsens slutskede fick mycket uppmärksamhet för ”falukorvsutspelet”:
”När man talar med partiets valledning är tankarna såhär i efterhand kluvna inför falukorven. Det gjorde å ena sidan att partiet fick utrymme man annars kanske inte hade fått. Å andra sidan kopplat till frågor partiet saknade unik sakpolitik i.”
Det hela, konstaterar valutvärderingsgruppen, innebar att ork och kraft som borde ha gått till sjukvårdsfrågan gick till att hålla uppe hettan i plånboksdebatten. Familjepolitiken och äldreomsorgen – två andra gamla paradgrenar – var redan helt bortprioriterade, noterar man vidare.
Resonemanget är intressant, och då inte främst för att det sätter fingret på hur KD agerade några veckor sensommaren 2022. Utan för att det sammanfattar den resa partiet har gjort sedan Ebba Busch tog över 2015.
Vård-, äldre- och familjepolitik har utgjort ena stråket i den svenska kristdemokratins traditionella repertoar. Mjuka frågor. Välfärd, men med en borgerlig touch. Fokus på människan snarare än systemet. Ett annat, närliggande, tema har handlat om samhällets – ja, till och med världens – svaga: socialpolitik, ett humant flyktingmottagande, ett generöst bistånd.
Kristdemokraterna har aldrig varit ett liberalt parti. Små, ibland kvävande, gemenskaper har ställts före individen. Det har historiskt synts tydligast i inställningen till kvinnors och hbtq-personers rättigheter. När KD har varit som bäst har det ändå haft ett tydligt humanistiskt anslag. Och att det har varit ett värderingsdrivet parti har aldrig någon ifrågasatt. Just detta är rimligen en förklaring till att medlemmarna orkat under decennierna utanför riksdagen och åren kring fyraprocentspärren.
Falukorven och den nya populistiska höger den representerar är vad KD i dag står för.
Det är detta arv som Ebba Busch har gjort upp med.
Kristdemokraterna skulle bli ett högerparti, lovade hon 2015. Vad det betydde var lite oklart. I en svensk kontext har höger oftast handlat om ekonomi. Efterhand har det blivit tydligt att det handlade om något annat: Att Kristdemokraterna skulle göras till en murbräcka, för att bana väg för ett en ny sorts högerprojekt.
I sakpolitiken har KD-ledaren legat steget före Moderaterna i anpassningen till SD. Det var hon som tog initiativ till en köttbullslunch. Och som gjorde det populistiska anslaget mainstream i borgerligheten – med falukorven och talet om att polisen borde skjuta rakt in i folkmassor.
Länge var allt rätt framgångsrikt. Ebba Busch älskades av väljare som ville ha något nytt till höger. Det blev 6,3 procent 2018. Våren 2019 nådde KD 13 procent i SCB:s mätning.
Men i samma ögonblick som projektet fullbordades – M tog SD i båten och flyttade sig närmare – var rollen som murbräcka överspelad. I valet 2022 blev det endast 5,3 procent. Nu når KD inte högre än till 3 procent i mätningarna. 1 procentenhet lägre än när Göran Hägglund meddelade sin avgång i januari 2015.
Ebba Busch har mött det hela genom att prata mer om de mjuka frågorna. Men efter åtta år som ledare är det uppenbart att de inte utgör kärnan i hennes värv. Falukorven och den nya populistiska höger den representerar är vad KD står för i dag .
I helgen håller partiet riksting. Ebba Busch kommer att få förtroende att leda partiet i två år till. Men gissningsvis kommer tre frågor att diskuteras i korridorer och runt fikabord: Var det meningen att det skulle bli så här? Krävs en ny riktning inför valet 2026? Och vem bör i så fall hålla i rodret?
#Ledare #Det #här #är #vad #Ebba #Busch #har #gjort #med, | Latest International Breaking News
