Linus Larsson om hur ansiktsigenkänning liknar skallmätning | Latest International Breaking News

Förr eller senare blir allt en krabba. Rent evolutionärt. Om det naturliga urvalet får hållas kommer till slut – efter omvägar via andra kroppsformer och särdrag – en krabba att ha utvecklats.

Vid minst fem tillfällen har arter antagit en krabbliknande form, liksom på egen väg. Det verkar vara den ultimata formen. Omöjlig att undvika. Fenomenet har till och med fått ett eget namn: Karcinisering.

Detta kommer jag att tänka på när jag läser om fenomenet ansiktsigenkänningsteknik. Precis som djuren förr eller senare hittar till krabbformen, verkar de som utforskar ansiktsigenkänning konsekvent röra sig mot ett bestämt mål: Att utröna personlighet ur ansikten, ett anletsdragens frenologi.

Frenologi, ja läran baserad på skallmätningar som tysken Franz Joseph Gall utarbetade på 1790-talet. Den utgår från idén att hjärnans olika delar motsvarar olika förmågor och personlighetsdrag. En del för snabbtänkthet, en för vänlighet, en för ordningssinne. Precis som en vältränad muskel är större än en otränad, tänkte Gall att de delar av hjärnan som fungerar bäst hos en människa är de största. Så stora att de ger skallen en särskild form. Med måttband, menade Gall, kan man ta reda på vem som är smart, dum, logisk, lat eller empatistörd. Det var hett ett tag på 1800-talet.

I dag har pseudovetenskapen frenologi lagts i historiens kompostpåse. Nu riktas blicken mot annat i försök att utläsa personlighet: i stället för skallform – ansikten.

En pionjär inom fältet är företaget Hirevue, som ordnar automatiska anställningsintervjuer via videosamtal. En jobbsökare blir kallad, drar igång sin webbkamera och svarar på några frågor ställda av en robot. Samtalet sparas och analyseras. Bland annat läser ett AI-system av ansiktsrörelser och kroppsspråk, så att en algoritm kan sortera bort de som inte klarar att hålla ögonkontakt med roboten, verkar nervösa inför roboten eller ger fel kroppspråkliga signaler till roboten.

(Av en händelse har jättetechbolaget Nvidia nyligen skapat ett helt annat AI-system som korrigerar en flackande blick i videokonferenser och skapar artificiell ögonkontakt. Inom kort borde vi alltså kunna ta bort människan ur hela processen och låta två robotar med knivskarp blick intervjua varandra. Antagligen för ett jobb som AI redan har tagit.)

Trots att Galls lära sedan länge är kasserad infann sig en riktig frenologistämning så sent som år 2020, när forskare vid Harrisburguniversitetet i USA presenterade ett program som de sade kan ”avgöra om en person är kriminell med bara en ansiktsbild”. 80 procents säkerhet utlovades, och målet var att polis och militär skulle börja använda deras algoritm för att hitta kriminella ansikten. Programmet skulle inte ens vara rasistiskt, påstod forskarna.

I dag är pressmeddelandet borttaget från universitetets hemsida. 1700 forskare skrev på ett protestbrev. Alla verkar numera tycka historien är lite genant.

Ändå har det kommit mer.

Scimatch är en dejtningstjänst som bygger på samma tanke: Den skannar ens ansikte och säger sig kunna lista ut ens personlighet. Om man är neurotisk eller extrovert. Sedan parar systemet ihop personer som ska passa väl ihop.

”Kan artificiell intelligens hitta din perfekta romantiska partner, bara genom att analysera ditt ansikte?” frågade Wall Street Journal, som av någon anledning tog Scimatch på stort allvar, i en artikel häromdagen.

Svaret är självklart nej. Men det kommer inte att hindra folk från att försöka utforma ansiktenas AI-frenologi, med envisheten hos ett havsdjur som ännu inte blivit en krabba.

Läs fler texter av Linus Larsson, till exempel om hur AI-system tränas av finländska fångar.