Roland Paulsen ser inte hur mycket psykoanalysen utvecklats – 24 Global News | Latest International Breaking News Today

Roland Paulsen ser inte hur mycket psykoanalysen utvecklats – Latest International Breaking News Today

Det är uppenbart att Roland Paulsen har haft dåliga erfarenheter i sina få kliniska kontakter med psykoanalytiker. Å yrkeskårens vägnar kan vi bara beklaga detta. Liksom inom alla skrån finns det även inom vår arroganta och oengagerade yrkesutövare. Tyvärr. Men det är intressant i sig att en behandlingsmetod som lanserades för 120 år sedan kan ådra sig en sådan temperamentsfull attack i dag som den kanonad Paulsen i söndagens DN riktar mot psykoanalysen, en från början medicinsk verksamhet som är ungefär jämnårig med Wilhelm Röntgens första försök med strålterapi vid sekelskiftet 1900.

Få om ens några av den tidens medicinska eller psykologiska behandlingsmetoder är ännu i bruk efter över ett sekel. När det gäller Wilhelm Röntgens epokgörande upptäckter har tekniken och praktiken genom årtiondena förfinats och modifierats så till den grad att Röntgen själv, om han återkom från sin himmel, knappast skulle känna igen sina landvinningar nu 120 år senare. Det förhåller sig ungefär på samma sätt med den psykoanalys som Sigmund Freud beskrev och lanserade i sina skrifter från 1900-talets första decennier.

Den psykoanalytiska rörelsen har under hundra år vidareutvecklat sin kliniska metod och sina teoretiska tänkesätt i en omfattning som är fullt jämförbar med utvecklingen inom radiologin. De mest hätska angreppen mot psykoanalysen har det gemensamt att de helt negligerar detta. I Paulsens fall blir det närmast genant tydligt när han till exempel påstår att ”Vad alla psykoanalytiker är överens om är att de själva kan göra det omedvetna medvetet och att deras utbildning gett dem god kännedom om vad bortträngningen brukar dölja.”


I dag är man ytterst noga med att reflektera kring den asymmetri som råder mellan patient och analytiker

Sanningen är faktiskt den rakt motsatta: vad alla moderna psykoanalytiker är överens om är att det omedvetna är just omedvetet och att de själva inte är några experter som har privilegierad insikt i andra människors psykiska liv. Och i den långa utbildningen till psykoanalytiker är man i dag ytterst noga med att reflektera kring den asymmetri som råder mellan patient och analytiker och hur lätt den kan missbrukas om analytikern tar på sig rollen av att vara vad Jacques Lacan kallar ”subjektet som antas veta”.

See also  Learning to Surf:  Supporting a Campus’s AI Needs  - Faculty Focus - Education News

Freud kan i sina fallbeskrivningar säga saker som ”och då informerade jag patienten om vad hennes problem berodde på…”, och så kommer en lång tolkning. I dag är psykoanalytikerns funktion en annan: analytikern är inte främst en tolkare, utan en lyssnare. Analytikern är ingen expert, utan en (förhoppningsvis) inkännande och erfaren samtalspartner och medresenär i utforskandet av patientens själsliga landskap.

Den huvudsakliga kliniska uppgift som den moderna psykoanalytikern dagligen ställs inför lyder ungefär så här: att tillsammans med sin patient försöka etablera en samtalsmiljö inom vilken patienten kan tillåta sig att på ett mindre defensivt sätt börja umgås med allt större delar av sitt psykologiska liv; alltså att skapa en relation inom vilken patienten undan för undan vågar släppa på sina försvar och därmed kan börja känna, tänka och tala på ett friare och mer uppriktigt och sanningsenligt sätt. Den kliniska huvuduppgiften handlar kort sagt om att försöka etablera en miljö inom vilken det blir möjligt för patienten att få kontakt – med analytikern och med sig själv. Endast på så vis, genom kontakt, kan patientens lidande omvandlas till ett psykologiskt arbete och därmed, i förlängningen, personlig och själslig utveckling.

Tolkningen har förstås fortfarande sin plats i den kliniska praktiken, men tolkningen har aldrig karaktären av de tredjepersonsförklaringar som Paulsen tillskriver psykoanalysen. Utifrån det som Paulsens berättar om sin egen analys så skulle man till exempel kunna tänka sig att hans analytiker – om hen nu inte hade sovit sig igenom timmarna – hade kunnat säga något i stil med ”jag får känslan av du på ett plan inte är här för din egen skull, utan att det är viktigare för dig att tillfredsställa vad du tror vara mina förväntningar på dig”. Kanske skulle en sådan tolkning blivit början på ett viktigt själsligt utforskande. Och kanske hade detta utforskande i förlängningen besparat oss ytterligare en grundlös attack på psykoanalysen.

See also  Ännu en alpinstjärna – Sofia Goggia – i allvarlig krasch - 24 Global News | Latest International Breaking News Today

Läs mer:

Roland Paulsen: När min psykoanalytiker somnade visste jag inte vad jag skulle göra

-24 Global News | Latest International Breaking News Today
#Roland #Paulsen #ser #inte #hur #mycket #psykoanalysen #utvecklats

Leave a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Scroll to Top